Jag tänke försöka mig på en kortsammanfattning av av hans bok som är en bästsäljare världen över. Jag börjar med hans tre första” regler” som jag brukar använda mig av i min egen familjerådgivning.

Regel 1, Förfina era kärlekskartor.

När par är väl förtrogna med varandras tillvaro kallar Gottman det för att de har en rik och detaljerad kärlekskarta. De är noga med att komma ihåg viktiga tilldragelser i varandras liv och de ser till att fortlöpande uppdatera relevant information. De är väl insatta i varandras farhågor, förhoppningar och mål i livet. Par som har tillgång till dessa detaljerade kärlekskartor är betydligt bättre rustade att möta tillvarons påfrestningar. Gottmans uppmaning är alltså – se till att förfina era kärlekskartor! Han föreslår en övning med 20 frågor, som är tänkt som en lek, där man får poäng om man svarar rätt. T.ex:  Vad heter min älsklingsfilm?  och vad är jag allra mest rädd för?

Regel nr 2 – Att stärka de ömma känslorna och den ömsesidiga respekten.

Om känslorna och respekten för varandra på sparlåga är det viktigt att inleda ett arbete att hitta tillbaka till dessa egenskaper. Det kan man göra genom att reflektera över sin partners förtjänster . Gör en lista för att därefter välja tre positiva egenskaper och berätta för varandra vad ni har valt. Berätta också om en speciell episod som belyser varje egenskap. Avsätt ordentligt med tid för detta arbete. En annan ingång är att prata om er gemensamma historia, att påminnas om hur och varför ni en gång blev ett par. Genom att aktivt jobba på att betona det positiva i relationen kan en negativ spiral undvikas.

Regel nr 3 – Sök er till varandra

En fråga som båda parter i en relation bör ställa sig är: vad kan du göra för att ni ska kunna nå en djupare känslomässig relation. Hur reagerar du när din partner kommer med en vänlig invit i vardagen ? Om paret  istället för att vara nyfikna på varandra kommer de oundvikligen glida ifrån varandra mer. En övning som man kan börja med är att vid dagens slut tala om det som har hänt utanför relationen. Genom att dela och lyssna utan att värdera kan man utveckla en förtroendefull relation. Genom att prata om sina känslor, tankar och behov kan en medveten uppstå om att det inte handlar om en kamp där någon måste vinna utan en par-relation handlar om att respektera varandras olikheter.

När tid ges kommer jag att avsluta med de fyra avslutande reglerna. Titta också in på hans hemsida om du vill veta mer om hans forskning . http://www.gottman.com/

Hon utgår från Bernlers och Johanssons handledningsmodell som såväl metod- och klienthandledning men där betoningen ändå ligger på den processorienterad handledning. Det innebär att den handledda måste vara beredd att utforska sin egen ”inre värld”, Det blir handledarens uppgift att hjälpa behandlaren att se vad som händer i behandlingsrummet med klienten. ”Hennes intention är att terapeuten ska bli medveten om hur hennes förställningar om klientens och hennes egen historia kan påverka mötet med och relationen till klienten.

Att utforska sin inre värld innebär:

• att utnyttja de kunskaper som behandlaren har tillägnat sig i utbildning
• att utnyttja behandlarens yrkeserfarenheter
• att utnyttja behandlarens egna resurser och speciella begåvningar
• att utnyttja behandlarens känslor och upplevelser som aktiveras då hon berörs av klienten
• att behandlaren blir medveten om hur behandlarens egen historia och livserfarenheter påverkar henne i mötet med klienten.

Det är framförallt två frågeställningar som tas upp i processorienterad handledningen. Den ena handlar om behandlarens känslor och den andra handlar om behandlarens roll och ansvar i behandlingen.

Det är vanligt att handledarna och behandlaren har outtalade/omedvetna förväntningar på handledningen. Då är det viktigt att handledaren har kompetens och känner ansvar för att stanna upp och reflektera över vad som sker. Till sin hjälp har handledarna det som hon kallar ”sin personliga modell” Författaren egen personliga modell är bl.a baserat på en psykodynamisk inriktining och på ett objekt-relationstänkande. Hon använder sig också av ett systemteoretiskt perspektiv. Innan hon inleder en handlingsgrupp ger hon två föreläsningar om psykodynamaisk teori. Hon betonar t..ex. Viken av att förstå begrepp som projektion, projektiv identifikation, resonans, motöverföring och parallellprocesser. Anledningen är att behandlaren ska förstå hur hon arbetar med handledning och att dessa begrepp tenderar att uppstå inte bara i behandling utan även i handledning. Hon föreläser också om psykologiska utvecklingsmodeller och om brister i jag-utvecklingen för att terapeuten inte ska upprepa klientens bristande insikter. En annan viktig del i handledningen är utvärderingar som gör det möjligt för alla föreslår förändringar i handledningsuppdraget. Ett annat viktigt instrument för handledaren är att gå i sk. Superhandledning.

För att terapeuten ska kunna nå sin klient behöver han åstadkomma en jag-du-relation som kännetecknas av såväl närhet som distans. Detsamma menar författarna inträffa i handledning. Andra egenskaper som behandlaren ha är att åstadkomma en attityd av av att ”inte för tidigt förstå innebörden i det sagda, inta ett icke-vetande, vara nyfiken och väcka nyfikenheten i den andra samt tillsammans med behandlaren åstadkomma ett nytt ”läkande språkspel”. Det senare innebär att handledningsgruppen är överens om vad ordens innebörd och hur de används av alla inkl berörda klienter. Eftersom alla bär på olika erfarenheter finns risk till missförstånd.

Processen att åstadkomma detta sker via sokratiska modellen. Genom öppna frågor kan handledaren åstadkomma en fruktsam dialog där behandlaren själv hittar svar och ibland alternativa svar på sin frågor.

En annan viktig del i handledarens arbete är självreflektion. Det är av vikt att handledaren är medveten om hur  handledningen påverkar honom tanke- och känslomässigt. Detsamma gäller behandlarens relation till klienten. Om det inte finns empati även i svåra fall bör man överväga att avbryta handledning respektive behandling. Innan det sker har behandlaren möjligheter att utforska detta tillsammans med behandlaren. Ett ytterligare uppgift för handledaren är att uppmuntra behandlaren  att främja klientens deltagande i behandlingen. Det innebär bl.a att uppmuntra behandlaren att fundera på hur hon påverkar sin klient, även det omedvetna planet och att föreslå att hon använder sig av sokrates-modellen. I detta arbete behöver behandlaren lära sig sig av sin inre handledare. Författarna förslår att den inre handledaren är familjär med begrepp som projektion och parallell-processer. Författaren föreslår vidare att handledaren för anteckningar från handledningsgrupperna som ett sätt att bearbeta och reflektera över vad som sker i handledningen. Dessa kan dessutom användas som stöd i superhandledningen.

Författaren avslutar med en en beskrivning av en egen handledningsprocess som var mindre framgångsrik. Här tar författaren tillfället i akt att applicera de teorier och modeller som hon föreslagit genom boken. Spännande som en sommardeckare. Hon upplevde att hon i detta fall fick uppleva motöverföring, negativ överföring och terapeutisk reaktion.

Ovan är det sista stycket i författarna och psykosyntesterapeuternas Ann Gila och John Firman bok om den altruistiska kärlekens betydelse i terapirummet. Detta är i huvudsak en bok om terapi för terapeuter.

Författarna Ann Gila och John Firman menar att det är altruistisk kärlek som helar vårt lidande och möjliggör  mänsklig utveckling. De har undersökt hur empatisk altruistiska kärlek påverkar mötet mellan terapeut och klient. Detta ska inte förväxlas med romantisk kärlek som är något helt annat. De applicerar sina modeller och teori på olika fall och beskriver dessa utifrån klientens och terapeutens perspektiv,  Boken innehåller också en mängd teoretiska referenser, inte minst från Assagioli och Rollo May men även från en mängd andra psykoterapeutiska källor, från psykoanalys via transpersonell psykologi till positiv psykologi.

Boken kan sägas var strukturerad efter tre teorier baserades på ett psykosyntetiskt perspektiv : - Personlighetsteori – Utvecklingsteori – Klinisk teori

Personlighetsteorin är i huvudsak baserat på Assagiolis modell om ”ägget”, dvs om det mellersta, under, och det övermedvetna och hur jaget, viljan och självet förhåller sig till dessa. Författarna påtalar att denna teori har utvecklats över tid och att Assagiolis ursprungliga tankar om Självet har reviderats. De menar att Självet inte är något exklusivt för det transpersonella utan omfattar hela ”ägget”.

Psykosyntesens utvecklingsteori handlar i stor utsträckning om människans utveckling från en överlevnadspersonlighet till en autentisk personlighet. En utveckling från att vara ett ”offer” till att vara i kontakt med sitt verkliga ”syfte” När vi är i kontakt med Självet är vi också i kontakt med altruistisk kärlek.

Psykosyntesens kliniska teori

Den kliniska teorin berör i stor utsträckning terapeutens arbete och roll i förhållande till klienten. Den här resan för klienten, mot ett självförverkligande utvecklades ursprungligen av Assagioli. Den bestod ursprungligen av fyra steg. Modellen har sedan dess reviderats något av Firman och Gila. Dessutom har författarna lagt till ytterligare och inledande steg som de kallar steg ”zero”
- Erkännandet av det ursprungliga såret – Utforskandet av vår personlighet – Utvecklandet av jaget – Kontakten med självet – Självets manifestation

Dessa steg ska inte uppfattas som statistiska och kronologiska. De behöver inte nödvändigtvis uppstå efter varandra. De ska upplevas som steg som kommer och går, en process som pågår genom hela livet.

Anledningen till att författarna har kompletterat Assagiolis modell med ett nytt inledande steg är att detta steg förklarar varför aultrustisk kärlek ofta saknas i våra liv. Författarna använder termen ”ursprungliga sår/primal wound”för att beskriva de trauman som vi alla har upplevt från vår barndom p.g.a bristande kärlek. Dessa sår kan leda till ångest, depression m.m. Dessa sår och brist på kärlek leder till vad författarna kallar ”överlevnad läge”, en strategi som tillåter oss att leva i en icke-kärleksfull miljö,  med viss känsla av komfort och säkerhet, men till priset av att vara avskuren från vårt sanna jag. Genom att fokusera på altruistik kärlek kan vi läka dessa sår och återförenas med vårt sanna jag. Det är inte minst viktigt att att detta finnas i den terapeutiska relationen.  I detta steg är klienten sårbar och det är därför altruistiskt kärlek från terapeuten viktigt. Trots det kan denna fas vara mycket smärtsam vilket gör att terapeuten måste vara trygg i sig själv.

För att terapeuten ska kunna hjälpa sin klient måste hon följa med på denna resa. Det räcker inte  att hon talar om för klienten vad som behöver göras. Terapeuten kan inte hållas fast vid sina förutfattade meningar om vilka metoder som behövs. Istället behöver terapeuten kunna leva sig in i klientens värld. Det kallar författarna terapeutens död och återfödelse .Relationen mellan klient är som en dans, som kännetecknas av närhet och avstånd, förening och separation.

Utöver att erbjuda klienten altruistisk kärlek måste terapeuten ständigt vara medveten om den kraft och etik som finn mellan klient och terapeut. Stor varsamhet behövs för att stämma in vart klienten befinner sig. Exempel på kraft är : skapa en säker plats – se till att det finns en syntes mellan jaget och självet (vertikal kraft) -  en vilja att förstå (horisontell kraft mellan de båda jagen). När dessa krafter är på plats är det möjligt att följa klienten i dansen.

För att fördjupa terapeutens insikter om van som menas med död och återfödelse förslår författarna några övningar för terapeuten:

• Reflektera över tillfällen i ditt där du har genomgått en stor transformation. Det kan vara något positivt eller negativt
• Titta mer specifikt på tillfällen där du upplevt en ”själslig död”  Blev du rädd för ett totalt utslocknande ? Vilka strategier valde du för att överleva ? Var du i kontakt med någon form av autentiskt center, antingen inom eller utanför dig själv ?
• Hur kom du igenom denna död för att sedan återfödas ? Vad hjälpte dig och vad hindrade dig ? På vilket sätt upplever du världen annorlunda ?

För dig som är intresserad av samtalsterapi i form av psykosyntes kan läsa mer på min hemsida.

I studien ingick 134 gifta par. För att få delta skulle paren ” påvisa stora relationsproblem men samtidigt skulle de visa på en tydlig vilja att komma vidare i sina relationer”. De flesta paren var i 30-40 års åldern, drygt hälften hade barn. Närmare 100 som hade anmält sitt intresse fick inte delta då de inte uppfyllde kriterier om ”allvarlig nöd.” Paren fick upp till 26 terapisessionerna under ett år. Psykologer genomförde uppföljande möten ungefär var sjätte månad under fem år efter det att terapin hade avslutats.

Paren delade in i två olika grupper. Den ena gruppen erbjöds traditionell beteendeterapeutisk parterapi. Fokus låg här på att åstadkomma positiva förändringar, bl.a. fick paren lära sig att kommunicera bättre med varandra och finna gemensamma lösningar. Den andra gruppen erhöll integrativ beteendeterapi parterapi. I denna grupp jobbade deltagarna utifrån liknande strategier men här fokuserades mer på medvetenhet om känslomässiga reaktioner och inte bara på de åtgärder som ledde till känslomässiga reaktioner. Inte minst fick de lära sig att mer specifikt förstå sin makes/makas emotionella känslighet.

Direkt efter att terapisessioner avslutades visade resultaten i båda grupperna att mer än två tredjedelar hade en signifikant klinisk förbättring. Vidare framgick att den integrerande terapi under den två första åren efter terapins avslut var signifikant mer effektiv än traditionell terapi. Skillnaden mellan behandlingsformerna var dock inte dramatisk och över tid avtog dessa skillnader.

Fem år efter det att terapin hade avslutats hade ungefär hälften av paren (båda grupperna) en förbättrad relation, ungefär en fjärdedel hade separerat eller skilt sig. För övriga, en fjärdedel var situationen oförändrad. Christensen påpekar också i studien att det finns ett starkt samband mellan hur behandlingen avslutades och det faktiska utfallet fem år senare.

En tolkning skulle kunna vara att terapi varken hjälper eller stjälper, då ”bara” hälften av paren upplevde att de var lyckligare. Professor Christensen  anser dock att resultatet är riktigt bra med tanke på de allvarliga problem som paren hade innan de påbörjade terapin. Denna studie, i likhet med många andra, visar för terapin ska ”fungera” krävs att båda parter måste vara starkt engagerade i att rädda äktenskapet och båda måste vara villiga att göra sin del att jobba på förhållandet och inte bara skylla på andra

En ytterligare reflektion är att skilsmässor inte nödvändigt betyder att terapin har varit verkningslös. Under 2011 hoppas jag att kunna använda mig av en del av dessa tekniker i min egen parterapi-verksamhet och familjerådgivning.

Varje försöksperson ombads också bedöma sitt psykiska tillstånd. De som praktiserade yoga upplevde en betydande minskning av ångest och förbättrad sinnestillstånd, jämfört med gruppen som motionerade. Allt enligt huvudförfattaren Chris Streeter, MD, docent i psykiatri och neurologi, Boston Universitet. Denna utvärdering ligger också i linje med de utvärderingar som finns om mindfulness.

I videon nedan förs ett samtal om relationer och förälskelse utifrån Imago terapi. En relation i konstant förälskelse är en illusion. Den stora utmaningen ligger i att se varandras förutsättningar och behov och utifrån det lära sig acceptera att en relation är i ständig förändring. Barndomens erfarenheter diskuteras också om än på ett lite ytligt sätt om ni frågar mig som arbetar med familjerådgivning och  parterapi Stockholm.

Under senare år har allt fler bevis inom neurovetenskap har bekräftat att många av de arbetsmetoder som används inom terapi kan hjälpa till återskapa nervbanor i hjärnans och därmed främja snabbare återhämtning från traumatiska händelser och destruktiva känslomässiga mönster. Gamla teorier som hävdar att allt är format före sex års ålder tillhör det förgångna. Dagens forskning visar istället att hjärnan är en dynamisk organ som utvecklas under hela vår livstid.

Frågor som konferensen vill utforska är om dessa nya insikter t.e.x   förändrar vår syn på människans existensiella syfte. Påverkar det vår syn på ”själen” ? En tes är att mänskligheten med denna nya kunskap kommer att innebära att vi står inför en övergång från en ego-centrerad individualism till en mer empatisk samhörighet med varandra. Se vidare

http://www.psychosynthesis.net/

Genom att utforska våra delpersonligheter på ett strukturerat sätt kan vi bli medvetna om olika motstridiga viljor inom oss själva. Även om konceptet om en mångsidig personlighet kan vara utmanande ger forskningen inom neurovetenskap allt fler belägg om hur vår hjärna är uppbyggd för att hantera olika områden i våra liv. Det finns hur många delpersonlighetstyper som helst, exempelvis ”Perfektionisten”, ” Behagaren”, ”Offret” och ” Slarvern. De har alla olika egenskaper, behov och talanger men vad de har gemensamt är att de vill överleva och försvara sin existens.

De ser alla verkligheten genom sina färgade glasögon och kan därför vara väldigt oense över vilka beslut ska fattas och vad som är viktigt och oviktigt. Ofta har de svårt att samarbete med varandra. Voice Dialogue hjälper till med att utveckla ens medvetenhet så den sträcker sig längre än en enskild delpersonlighets horisont. Modellen bejakar alla våra sidor och främjar inre ledarskap och lagsamarbete. Att inte medvetandegöra sig om sina olika sidor kan enligt denna teori få allvarliga följder. Då kan någon stark delperson ta över och styra vårt beteende, utan att vi märker det.

I en terapi-session kan man låta en klient flytta sin stol eller byta stol för att markera vilken delperson som just då har ordet. Metoden går ut på att en ”vägledare” ber att få tala med en viss delpersonlighet, till exempel skam. Då svarar man som den delpersonligheten. ”Jag är skammen”. Sedan frågar ”vägledaren” vad ”skammen ” har för funktion för självet. Självet, alltså resten av personen refereras hela tiden till i tredje person för att skapa distans till den. Delpersonligheten ”skammen” får uttrycka sig och bejaka sin egen existens och funktion. ”Vägledarens” uppgift är att låta de olika delpersonligheterna komma till tals utan att värdera eller döma. Delpersonligheten kommer att mogna från att vara barnslig och överdriven till att bli mer balanserad. Det här en metod som jag själv använder i  samtalsterapi Stockholm.

Här kan du se en video som presentar ”voice dialogue”

 Här finns en intressant text  där Hal och Sidra Stone själva bekriver hur deras arbete har utvecklats

http://voicedialogue.org/pdf/The_Basic_Elements_Of_Voice_Dialogue_Relationship_And_The_Psychology_Of_Selves.pdf

Grundaren av Breathworks, Vidyamala Burch bekriver i denna video sin resa från förnekelse till acceptans av sin egen smärta och sjukdom. Det tog henne många år innan hon insåg att det inte går att springa ifrån sina problem och besvär.  För att detta ska vara möjligt behövde hon lära sig att  praktisera medveten närvaro / mindfulness.  Hon kom bl.a till insikt om att hon kunde bemöta  långvarig smärta och stress med vänlig och medveten närvaro. På så sätt skapade hon ett utrymme i sin upplevelse som gav henne  frihet att välja hur hon skulle gensvara.

Breathworks har på kort tid spridits runt om i världen och framgångsrikt använts inom skola, behandlingsvård och i förebyggande hälsovård

  Mån 7 feb kl 18 00. MINDFULNESS I PSYKOLOGISK BEHANDLING, VÅRD OCH SAMHÄLLE

• Inger samtalar med docent Leena Maria Johansson, psykiater och psykoterapeut, som använder metoder baserade på   mindfulness och medkänsla.

  Tors 17 feb kl 18 00. NVC – KOMMUNIKATION OCH KONFLIKTLÖSNING I DIALOG

• Inger samtalar med Liv Larsson, konsult, medlare och tränar i Non Violent Communication.Liv är grundare av förlaget Friare Liv som erbjuder böcker och kurser i NVC. Hon är själv författare till flera böcker i ämnet.

 Mån 28 feb kl 18 00. TILLIT OCH KONTAKT; ZEN COACHING OCH KONSTEN ATT LYSSNA

•  Inger samtalar med Kåre Landfald, konsult, grundare av Zen Coaching och tidigare verksam inom FN och norska UD.

Plats: ABF-huset,Sveavägen 41, Stockholm

Kostnad: 50 kr per seminarium